Gravid utan att märka det!

När jag väntade Neo hörde jag talas om någon som varit gravid i flera månader utan att märka det och jag konstaterade att det inte var något som kunde hända mig som fick dras med gravidkrämpor från vecka ett. Lustig nog var det just vad som hände den här gången...
När jag slutade amma Neo ville jag vänta med att börja med p-piller tills jag kände att mitt fortplantningssystem var tillbaka till det normala igen. Tills dess tyckte jag det var helt ok att lite på säkra perioder. Med facit i hand rekommenderar jag det absolut inte till någon som inte vill gå från gravid till amma till gravid igen. Där gick jag och väntade på att systemet skulle komma i gång utan att ana att det var nog så i gång!

Jag fick lite odefinierbara smärtor i buken och jag började misstänka någon matintolerans. Så jag började experimentera med lite olika kosthållning och kom fram till att jag helt plötsligt inte klarade av laktos. Men även när jag uteslöt laktos fortsatte magen bete sig konstigt och svällde upp. Så jag fick en tid hos läkaren för att påbörja en utredning. Dagen innan jag hade min tid gjorde jag ett graviditetstest. Egentligen bara för att det låg ett i badrumsskåpet och eftersom man alltid får frågan om man är gravid när man behöver läkarvård. Till min stora förvåning så visade stickan ett fett plustecken. Jag vet inte hur länge jag stod och stirrade på det där tecknet innan jag ropade på Loe.
Vi räknade och kom fram till att jag kanske till och med var i vecka 8. Jag ringde och bokade om mitt läkarbesök till ett barnmorskebesök. Snart tyckte jag att magen började se ut som en gravidkula. Men eftersom hade hört att det var normalt att magen blev stor tidigt med andra barnet så reagerade jag inte så mycket. När vi kom iväg på inskrivning hos barnmorskan trodde vi att jag var i vecka 9. Vi fick något av en chock när hon sa att jag var minst 14 veckor gången. Och hon hade rätt. I fredags var vi på rutin ultraljudet och fick besked om att huvudet var 4 cm, fötterna och lårbenen 2,3 cm och att med hjälp av de måtten kunde man beräkna förlossningen till den femte januari 2011.

Jag känner mig fortfarande lite paff över graviditeten och nästan lite orolig eftersom jag mår så bra. Jag har mått lite illa, varit lite trött och har lågt blodtryck. Men det är ju helt ok. Förra graviditeten mådde jag ju pissdåligt varje sekund av dygnet. Helt otroligt att det kan vara så olika! Nu förstår jag vad folk menade när de sa saker som att jag skulle njuta av min graviditet eller passa på att göra saker. Förra gången kändes det ju inte så kul att höra den kommentaren eftersom jag mådde så dåligt att jag bara ville ligga med huvudet i toaletten och kräkas och gråta. Jag hade alltid lust att svara att det skulle jag göra om vederbörande som kläckte kommentaren kunde njuta av en matförgiftning. Men nu har jag lärt mig att man uppenbarligen kan må bra under en graviditet. Så bra att man knappt märker vad som är på gång.

Välkommen till min mage lille Ville:)