Snart blir det indisk mat:)
måndag 27 september 2010
Inför förlossningen
Vi har varit på två samtal på sjukhuset inför förlossningen. Först fick jag gå igenom journalen med läkaren på avdelningen och han berättade om hur de jobbar på Östersundssjukhus och jämförde med vad han vet om Danderyd där jag födde sist. Han tyckte att jag utifrån vad han kunde se på journalen kunde våga mig på att försöka föda naturligt. Det var ganska förvirrande att ha samtalet som faktiskt öppnade upp för att jag kan försöka föda, jag hade ställt in mig på planerat snitt.
Sedan dess har jag träffat en barnmorska på förlossningen och vi gick återigen journalen och prataprataprata och det har känts riktigt terapeutiskt att få älta igenom det eftersom jag är rädd för att det ska bli ett likadant trauma som sist. Det kunde hon ju faktiskt på rak arm lova att det inte blir, si sådär två förlossningar per dygn bäddar för en helt annan vård.
Status nu är att jag fortfarande är rädd för att det ska bli som sist, men det känns bättre och jag ska tillbaka på ett nytt ultraljud om ca en månad för att jag ska få se att Ville där inne är ok och fit for fight om det blir en lång sådan igen och om allt verkar bra och om jag mår bra så kommer jag försöka föda utan snitt. Och utan någon skitepidural.
Sedan dess har jag träffat en barnmorska på förlossningen och vi gick återigen journalen och prataprataprata och det har känts riktigt terapeutiskt att få älta igenom det eftersom jag är rädd för att det ska bli ett likadant trauma som sist. Det kunde hon ju faktiskt på rak arm lova att det inte blir, si sådär två förlossningar per dygn bäddar för en helt annan vård.
Status nu är att jag fortfarande är rädd för att det ska bli som sist, men det känns bättre och jag ska tillbaka på ett nytt ultraljud om ca en månad för att jag ska få se att Ville där inne är ok och fit for fight om det blir en lång sådan igen och om allt verkar bra och om jag mår bra så kommer jag försöka föda utan snitt. Och utan någon skitepidural.
100 dagar kvar...
...och det vore verkligen hög tid för att dra ner på tempot. Tyvärr får det vänta ett par veckor till. I går när Loe var nere på sitt extraknäck och rev av ännu ett svinpass satt jag länge och stirrade ner i vår späckade kalender och undrade vad jag kunde ta bort och kom fram till att jag varken kunde ta bort eller flytta någonting just nu. Så nu får jag bara dra ner pannbenet och bita ihop tre veckor till. Om tre veckor är Loes brandmanskurs klar och förhoppningsvis isoleringen av källaren också. Jag har några blixtvisiter ner till stockholm det kommande veckorna och just nu är jag så trött att jag som annars hatar själva resemomentet bara längtar efter att sätta mig på tåget och ha JAGtid.
I natt hoppas jag att Ville sover på natten, för hur urmysigt det än är att han ligger och sparkar och fäktar där inne behöver jag verkligen få sova!
I natt hoppas jag att Ville sover på natten, för hur urmysigt det än är att han ligger och sparkar och fäktar där inne behöver jag verkligen få sova!
söndag 26 september 2010
Lilla varulven
Det har fungerat med nattsömn hela tiden sedan jag slutade amma, med ett månatligt undantag och det är fullmånenätterna. Hittills har det inte slagit fel. Någon gång kring fullmånenatten vaknar han och gråter förtvivlat (eller ylar kanske man ska säga) tills han får en välling.
onsdag 22 september 2010
Vintershopping
Neo fick ett vinterbidrag av mormor och morfar till vinterkläder och vi var inne i stan och köpte ett ordentligt underställ. Sedan tittade vi in på woolpower och de hade förstås superfina kvalitetsgrejjer men väl stora och väldigt dyra. Nu tyckte nog Neo att vi skulle kosta på honom så han kräktes på västen som vi avfärdat och Hepp! så hade vi inget val. Hoppas han inte tar till så fula knep i fortsättningen:p
Möbellös och mindre problem
Nu har vi gjort något så dramatiskt som att flytta ner nästan alla stolar och pallar i källaren. Neo är så snabb och duktig på att flytta möbler för att klättra upp på bord och bänkar. Jag pallar inte att vara högst någon centimeter ifrån honom på helspänn för att fånga upp när han helt utan rädsla kastar sig ner från möblerna. Vi får helt enkelt ha det lite minimalistiskt tills Neos självbevarelsedrift är i fas med hans fysik.
tisdag 14 september 2010
Jag hinner inte med
I går efter ett blöjbyte sprang Neo i förväg in i vardagsrummet medan jag tvättade händerna. När jag kom ut dit några sekunder senare satt han mitt på matbordet. Vilken chock. Det är inte direkt så att man får någon förvarning innan ett nytt utvecklingssteg är på gång. Men jag upplever att han är lite för långt fram i sina klätterskills, han är ju knappt 13 månader. Sedan en vecka klättrar han på allt. Utan en tillstymmelse till konsekvenstänkande förstås.
måndag 13 september 2010
Politik är kul
Den roligaste valaffischen i byn är helt klart en bright sosse som säger "mindre grupper i förskolan!". Han har inte riktigt förstått avflyttningsbyarnas dilemma känns det som.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)