Vi har varit på två samtal på sjukhuset inför förlossningen. Först fick jag gå igenom journalen med läkaren på avdelningen och han berättade om hur de jobbar på Östersundssjukhus och jämförde med vad han vet om Danderyd där jag födde sist. Han tyckte att jag utifrån vad han kunde se på journalen kunde våga mig på att försöka föda naturligt. Det var ganska förvirrande att ha samtalet som faktiskt öppnade upp för att jag kan försöka föda, jag hade ställt in mig på planerat snitt.
Sedan dess har jag träffat en barnmorska på förlossningen och vi gick återigen journalen och prataprataprata och det har känts riktigt terapeutiskt att få älta igenom det eftersom jag är rädd för att det ska bli ett likadant trauma som sist. Det kunde hon ju faktiskt på rak arm lova att det inte blir, si sådär två förlossningar per dygn bäddar för en helt annan vård.
Status nu är att jag fortfarande är rädd för att det ska bli som sist, men det känns bättre och jag ska tillbaka på ett nytt ultraljud om ca en månad för att jag ska få se att Ville där inne är ok och fit for fight om det blir en lång sådan igen och om allt verkar bra och om jag mår bra så kommer jag försöka föda utan snitt. Och utan någon skitepidural.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar