Idag var jag på kontroll hos barnmorskan och tydligen är det inte alls bra att ha den typen av värk jag har haft de senaste veckorna. Enligt min BM är det alldeles för tidigt och jag minns att det var först i slutet när jag väntade Neo som jag hade liknande värk. Japp, helt självförvållat genom för hög belastning. Jag behöver kanske inte understryka hur idiotiska båda jag och Loe känner oss. Nu har det ju tack och lov inte hänt något och dessutom såg allt helt ok ut nu, så det är lugnt.
Men ändå. Så dumt. Jag har varit helt förbi av utmattning, ont i rygg och bäcken och sedan de här förvärkarna. Vad gjorde jag? Jo, jag bet ihop. Vad gjorde Loe? Jo, han körde på med sitt. Vi hade väl kunnat lösa det på något annat sätt? Det var inte för min skull som jag borde sagt ifrån, utan för det lilla barnet som växer i min mage. Han behöver ju vara kvar där ett tag till och min kropp måste orka med. Hu, jag skäms.
Det är oundvikligt att det blir så när Neo fortf är så liten. Jag känner ingen som inte fick samma åkommor tidigt under andra grav. Tyvärr!!!
SvaraRadera